Öppen vetenskap och användning av bilder: Fotografier som personuppgifter

Begreppet personuppgift är definierat i artikel 4 punkt 1 i dataskyddsförordningen
Med personuppgifter avses varje upplysning som avser identifierad eller identifierbar fysisk person. En identifierbar fysisk person är en person som direkt eller indirekt kan identifieras särskilt med hänvisning till en identifierare som ett namn, identifikationsnummer, lokaliseringsuppgift eller en onlineidentifikator eller en eller flera faktorer som är specifika för den fysiska personens fysiska, fysiologiska, genetiska, psykiska, ekonomiska, kulturella eller sociala identitet. I vissa fall kan således fotografier innehålla personuppgifter.

Då en fysisk person fotograferar identifierbara personer för verksamhet som är av privat natur eller har samband med hens hushåll (artikel 2 i dataskyddsförordningen) tillämpas inte dataskyddsförordningen utan verksamheten begränsas enbart av till exempel strafflagens bestämmelser. Situationen är en annan om en fysisk person delar ett foto som tagits i den privata verksamheten till exempel på sociala medier.

Detta har redan konstaterats i utslaget från EU domstolen i fallet Bodil Lindqvist. Lindqvist, som var anställd av en församling, hade hemma på egen dator skapat internet hemsidor med hjälp av vilka församlingsmedlemmar som förberedde sig för skriftskolan lätt kunde hitta den information de behövde. Sidorna innehöll information om Lindqvist själv och hennes 18 kolleger i församlingen, deras fullständiga namn eller ibland endast förnamnet samt andra uppgifter. Lindqvist hade inte berättat för sina kolleger om sidornas existens eller bett om deras tillstånd. EU domstolen konstaterade att internetsidor där man hänvisar till personer och identifierar dem bör anses vara helt eller delvis automatiserad behandling av personuppgifter och således inte längre verksamhet av privat natur.

Om foton av identifierbara personer läggs upp på ett öppet nätverk bör det finnas en rättslig grund i enlighet med dataskyddsförordningen med stöd av vilken personuppgifter kan överföras till serviceproducenten och med stöd av vilken serviceproducenten, t.ex. Facebook, kan behandla informationen.  Högskolan kan behandla fotona beroende på situationen till exempel på basen av allmänt intresse (artikel 6, punkt e) eller berättigat intresse (artikel 6, punkt f).

Lagstiftningen rörande integritetsskydd och personuppgifter bör också bedömas i förhållande till övriga grund- och mänskliga rättigheter såsom yttrandefrihet. Vanligen bör man få tillstånd av den person man fotograferar medan det inte är nödvändigt att få tillstånd att fotografera en politiker som sköter sitt arbete på en allmän plats eftersom hans integritetsskydd begränsas av yttrandefriheten till vars kärnområde hör kritik av politik och offentlig makt. Yttrandefriheten regleras i 12 § i grundlagen enligt vilken envar har yttrandefrihet. Yttrandefriheten omfattar rätt att framföra, sprida och ta emot information, åsikter och andra meddelanden utan att någon i förväg hindrar detta. Enligt RP 309/1993 s 60 är syftet med yttrandefriheten att garantera förutsättningarna för ett demokratiskt samhälle: fri åsiktsbildning, fri offentlig debatt, massmedias fria utveckling och pluralism samt möjlighet att offentlig kritisera maktutövningen. Yttrandefriheten erbjuder allmänt skydd åt olika former av skapande verksamhet. Enlig klausulen omfattar yttrandefriheten i tillägg till rätten att framföra och sprida information även rätten att ta emot meddelanden utan att någon i förväg hindrar detta. Vidare omfattar rättigheten frihet att uttrycka sina åsikter och ta emot åsikter andra framför. Tolkningen av yttrandefrihetslagstiftningen styrs av Europadomstolen som löser tolkningsfrågor gällande Europakonventionen.

I Europakonventionens artikel 10 stadgas om yttrandefrihet. Enligt RP 19/2013 sidorna 14–19 bör yttrandefriheten sammanvägas med övriga relevanta rättigheter och intressen. Det kan bland annat gälla rätten att åtnjuta respekt för privat- och familjelivet enligt artikel 8 i konventionens. Begränsningar av yttrandefriheten bör vara reglerade i lag. Ingripande i yttrandefriheten bör också ske i enlighet med i artikel 10 punkt 2 nämnda legitima syfte. I fall som berör Finland har det varit fråga om spridning av information som kränkt privatlivet eller domar gällande ärekränkning då ett sådant ingrepp på yttrandefriheten har gjorts ” till skydd för annans goda namn och rykte eller rättigheter”. Den centrala tolkningsfrågan i Europadomstolen har blivit om ingripandet i yttrandefriheten till exempel genom att utdöma ett straff enligt artikel 10 (2) i Europakonventionen ”nödvändigt i ett demokratiskt samhälle”. Ordet nödvändigt indikerar att mycket vägande samhälleliga behov föreligger.

Europadomstolen utvärderar i sitt utslag huruvida ingripandet i yttrandefriheten har stått i ”proportion till de godtagbara syften som eftersträvades” och om myndigheternas motiveringar till ingripandet varit ”relevanta och adekvata”. Enligt Europadomstolen bör begränsningar av yttrandefriheten tolkas snävt och det bör finnas övertygande bevis för att de är nödvändiga.  Enligt principen för snäv tolkning är yttrandefrihet huvudregeln och begränsningar av den undantag. Europadomstolen har i en mängd utslag konstaterat att yttrandefrihet inte enbart kan tillämpas på positiv, harmlös och likgiltig information utan också på kränkande, upprörande eller oroväckande information.

Då man överväger att begränsa yttrandefriheten bör man ta i beaktande det sammanhang som yttrandet har framförts i.  Förutom yttrandets implicita innebörd påverkas bedömningen även av sak- eller diskussionssammanhanget. Europadomstolen har i sina tolkningsfall lagt stor vikt vid huruvida frågan är om att använda yttrandefriheten inom dess kärnområde såsom politik eller mera perifert område som reklam. Betydande diskussionsämnen gällande Europadomstolens utslagspraxis har bland annat varit politisk diskussion, presidentvalskampanj eller de diskussioner som förts rörande metoderna som används vid säljakt. Europadomstolen har fäst uppmärksamhet bland annat vid följande faktorer:

• Har fakta framförts på ett objektivt sätt?
• Har fakta framförts på ett vilseledande sätt?
• Hade bilderna eller informationen erhållits på ett olagligt eller legitimt sätt?
• Personens ställning: politiker, i motsats till privatpersoner, har medvetet utsatt sig för granskning av deras handlingar och ord; tjänstemän är i en mellanställning
• Var bilden en kontribution till en diskussion av allmänt intresse?
• Hade artikeln allmän betydelse eller tillgodosåg den nyfikenheten hos endast en speciell läsekrets?
• Hade informationen erhållits från myndighetskällor?
• Hade informationen erhållits från officiella källor?
• Hade samma information offentliggjorts tidigare?
• Vilken typ av information var det fråga om?

I finländsk lagstiftning har man utgått ifrån att inskränkning av integritetsskyddet endast kan gälla vederbörande själv, däremot inte vederbörandes närmaste krets och vänner.
Publicering av information som rör närstående och vänner förutsätter en rättsgrund i enlighet med dataskyddsförordningen, exempelvis medgivande.